Skrivarworkshop med Bjärbo

I lördags var jag på en skrivarkurs med Lisa Bjärbo på Huskvarna bibliotek. Jag skriver inte något mer än skolarbeten och här på bloggen, men jag tycker det är roligt att skriva skönlitterärt. Jag har läst Lisa Bjärbos ungdomsböcker (favoriten är Allt jag säger är sant) och nu är jag väldigt sugen på att läsa aktuella Djupa Ro (har den hemma men har inte haft tid).

Det var en skrivarworkshop som var öppen för alla och den höll på mellan 9-15 i lördags. Jag kände några som var med, tjejer från min bokklubb, och så var Sofie från Sofies bokblogg där. Det var en spridd ålder, den yngsta var 15 år och den äldsta, vet jag inte åldern på, men gammal. Det var en riktigt bra grupp! Vi hade roligt och skrattade mycket! Det blev intressanta och roliga texter och det kändes väldigt lätt att skriva. Förmodligen för att det var bra övningar. Vi skrev om personer, miljöbeskrivningar och dialog.

Jag, Lisa och min kompis Emm.

Jag har förresten ute saker på Tradera för försäljning. Det är budgivningar som startar på en krona och som avslutas på fredag. Kolla och köp produkterna här. Väldigt blandade grejer men nagellack, "presentkort" från Canon och en plånbok till exempel. 

Bokmässan 2015: Fredagen

Okej, jag måste kommentera Bokmässan 2015... Nu är jag tillbaka i vardagen och vet inte riktigt var jag ska börja...

Jag var där fredag och lördag. Det var lagom med två dagar för mig i år. Jag kom dit fredag morgon med buss och var inne på mässan runt 10. Min första intervju, med Siri Pettersen, var klockan 11:20 så innan det tog jag det bara lugnt och tittade i några montrar. Jag var såklart lite nervös men det var kul när intervjun väl börjat och jag var inne i det. Intervjun höll på i 20 minuter och sen hade jag 20 minuters paus till nästa intervju med Staffan Cederborg. Båda intervjuerna gick väldigt bra och de var trevliga. Det blev inspelat och delar av dem finns nu på Youtube. Jag lägger in dem längre ner i detta inlägget. Det var på Biblioteks- och berättarscenen som Kultur i väst höll i. Den scenen har program hela tiden och det är ganska mycket folk när man än är där. Jag älskar kicken man får efter att ha gjort något sånt och sen är det kul att prata med alla författare och publik efteråt. Det och att se allt folk och kändisar är bäst med Bokmässan.

Resten av dagen fortsatte jag att gå runt i montrarna och jag köpte en del men det visar jag i ett annat inlägg. Jag och min pojkvän åt lunch på Incontro precis bredvid Svenska mässan. Jag såg en del monterframträdanden men inte så många, och kanske bara 10 % av de som jag hade skrivit upp. På eftermiddagen var jag på ett mingel med bokbloggare och det var förlagen Opal, Semic, Natur & kultur och Berghs förlag som anordnade. Författarna Elisabeth Östnäs (Sagan om Turid) och Sally Green (Half bad) var där och blev intervjuade.

Sally Green och jag

Efter lite mer mässgolv så var första dagen avklarad och vi åkte till hotellet. Jag började tyvärr känna att jag var lite sjuk men försökte ignorera det för att klara dagen efter.

Intervjun med Siri Pettersen som skrivit Odinsbarn. Jag har bara kollat lite i början men jag tror det blev en bra video. Det är ganska långt och lite jobbigt att lyssna på sig själv så därför kollade jag inte på hela.


Intervju med Staffan Cederborg som har skrivit Det här är ingen film med lyckligt slut och Kickar


Intervjun med Alex Haridi som skrivit Huset mittemot. Den var på lördagen men jag lägger upp den idag.

Seminarieprogram för Bokmässan

Idag presenterades seminarieprogrammet för Bokmässan 2015 och årets land är Ungern. Jag har bara tittat lite på seminarierna som handlar om ungdomsböcker än så länge. Jag hittade några som låter intressanta till exempel Typiskt killar … eller? där Alex Haridi, Staffan Cederborg, Marie-Chantal Long, Mattias Edvardsson och Yukiko Duke medverkar. De är alla aktuella med en ungdomsbok med en kille som huvudperson under 2015. Bara för dig! med Sofia Hahr, Kerstin Lundberg Hahn och Mårten Melin låter också intressant. Jag kommer inte köpa något seminariekort för jag tycker det är för dyrt och sen så gillar jag mer att gå på mässgolvet. Så egentligen är det onödigt att jag ens tittar vad som finns men det är kul att veta vilka författare som är där.

Jag kommer vara på Bokmässan under fredagen och lördagen, tyvärr de dagarna när det är som mest folk men det är även då som de roligaste intervjuerna är. Jag kommer själv göra tre intervjuer åt Barnens bibliotek, väldigt kul! Det är Staffan Cederborg som är aktuell med Kickar och Alex Haridi som har kommit ut med sin första ungdomsbok. Den heter Huset mittemot och verkar vara en spännande thriller. Sen är det även författaren till Odinsbarn: Siri Pettersen. Odinsbarn har ju blivit väldigt omtyckt så det ska bli spännande att både läsa den och att intervjua henne. Siri är norsk och det gör det hela lite mer nervöst. Jag tänker att Odinsbarn är den "nya" Cirkeln, men jag vet inte ens vad den handlar om så det kanske är dumt att säga.

Ellen Keys strand

För någon vecka sen var jag i Ellen Keys hus vid Vättern. Jag var i närheten på en restaurang med släkten för att fira och den åkte vi dit och gick runt. Jag visste inte vem Ellen Key var men jag förstod att hon var väldigt känd och det står stå här på Wikipedia: "Ellen Key, född 11 december 1849 utanför Västervik, död 25 april 1926 i hemmet Strand på sydsluttningen av Omberg vid Vättern, var en svensk författare, pedagog och kvinnosaksideolog. 

Ellen Key var en av sin tids mest inflytelserika författare, även utanför Sveriges gränser. Hennes nära band till August Strindberg gick med tiden över i en ömsesidig bitter fiendskap, manifesterad bland annat i Strindbergs roman Svarta fanor, där Ellen Key framställdes under namnet Hanna Paj som en intrigerande och osympatisk person."

Jag vet ju inte så mycket om henne och har inte läst något men jag tänkte visa lite bilden.

Intervju med ungdomsförfattaren Ursula Poznanski

Under Bokmässan för några veckor sen så intervjuade jag Ursula Poznanski som har skrivit Saeculum och Erebos. Det är två jättespännande böcker som jag blev positivt överraskad av. Nu är hon också aktuell med första delen i en trilogi som heter Sveket. 

Intervjun gjorde jag på engelska och spelade in den. Nu när jag skrev inlägget funderade jag om det skulle vara på engelska eller svenska och jag valde svenska. Jag är bättre på att skriva så det låter bra då och alla läsare förstår. Jag kanske kommer göra en film med delar av intervjun också.

Berätta lite om dig själv.
Jag är från Österrike och bor i Wien med min familj. Jag har en son som är 15 år.

Jobbar du med något mer än att skriva böcker?
Nej, det är mitt heltidsjobb men jag har varit journalist. Jag slutade med det för att jag måste skriva så mycket till mina två redaktörer nu. Innan jag var journalist så gick jag på universitetet.

Läser du mycket?
Ja, verkligen. Jag läser nästan allt och just nu är unga vuxna-böcker intressant att läsa. Jag har många författarvänner så vi byter böcker och läser varandras. Jag gillade att läsa mycket när jag var liten. Vi hade ett bibliotek och jag tror jag lånade tre, fyra böcker per vecka, som jag sen lämnade tillbaka lästa. Nu läser jag fortfarande men mindre för att jag inte har lika mycket tid. När jag har skrivit en hel dag så vill jag inte läsa på kvällen, för jag har sett tillräckligt med text. Då är jag för lat för att läsa och tittar istället på tv eller något annat.

Har du några favoritförfattare?
Jag har flera författare som jag verkligen gillar men inte en favorit. De skriver så olika saker så det är svårt att jämföra dem. Jag gillar Liza Marklund mycket, den svenska författaren. Och en annan svensk författare som skriver under pseudonym, två killar som jag inte kommer ihåg vad de heter. Så det finns några svenska som jag gillar och det kommer många bra böcker från Sverige.

Vad tycker du om Sverige och Bokmässan?
Det är min första gång här och det är verkligen fint. Bara när jag åkte från flygplatsen så var det så mycket skog och blommor, och att vattnet är så nära är bra. Jag har sett lite av Göteborg för jag tog en promenad igår och då var det väldigt bra väder och vackert.

Bokmässan är bra, jag älskar bokmässor! Denna är väldigt populär och jag gillar när det är mycket folk. Den är lagom stor, Frankfurts är väldigt stor så du kan inte se allting men Bokmässan i Göteborg har perfekt storlek: du kan se allt men det hinner inte bli tråkigt.

Ville du bli författare när du var barn?
Det var en av de jobb jag tänkte på men jag hade flera drömyrken. Ett tag ville jag bli veterinär eller havsbiolog. Väldigt olika saker men författare var en av dem. Jag skrev lite när jag var barn, jag startade berättelser men gav snabbt upp. Jag var över 30 år när jag klarade av att göra färdigt det jag hade börjat skriva.

Varför skriver du för ungdomar?
För jag tycker det är en intressant grupp, man är ung och ändras snabbt. Egentligen skriver jag inte för ungdomar utan det blir så när man skriver om den åldern.

Vad gillar du att skriva mest, romaner eller barnböcker?

Jag gillar båda, och jag gillar att byta mellan dem för då kan man byta språk och ha lite variation. Det är ungefär lika svårt men det är olika problem att lösa i olika sorters böcker.

Har du en favorit av dina egna böcker?
Nej, det är som att ha en favorit av sina barn. Jag gillar alla av olika anledningar. Men jag har ett favoritomslag och det är Saeculums.

Har du någon skrivteknik?
Jag har en översikt, med mycket detaljer som berättar hur jag ska börja och var jag vill komma, men jag vet inte allt. Det är en mix mellan inspiration och planering men jag vet slutet när jag börjar skriva.

Hur fick du idén till Erebos?
Jag har alltid gillat berättelser där de byter mellan två världar. En dag kom jag på att datorspel är på ett vis en annan värld. Du kan byta personlighet och försvinna in i spelet. Det var starten till den boken. Själv spelar jag inte datorspel, förutom små spel som Angry birds och sånt.

Jag tyckte Saeculum var lite läskig ibland. Var det meningen att den skulle vara läskig/obehaglig?
Ja, det var meningen. Jag ville att den skulle vara lite läskig och läsaren skulle inte veta om det verkligen var en förbannelse eller vad som hände. Flera läsare har sagt att den var läskig och det är bra.

Hur lång tid tar det för dig att skriva en bok?
Ungefär ett halvår. Jag försöker skriva två böcker per år och jag skriver dem en efter en, utan att blanda.

Vill du att någon av dina böcker ska bli en film?
Ja, jag tror det skulle vara kul men det skulle nog inte bli så som jag ser berättelserna. Jag bryr mig inte om vilken av böckerna men trilogin skulle vara kul att se. Erebos tror jag skulle vara svår att göra för den är så speciell men det är inte något som jag kan påverka. Jag behöver någon som kan betala för film är väldigt dyrt.

Skriver du något nu?
Ja, jag skriver alltid något! Det är en YA-roman men jag kan inte berätta om den, jag har lovat mina förläggare att inte prata om den.

Bloggaren Paula och Ursula Poznanski.

Intervju med författaren Marie Björk

Marie Björk debuterar snart med sin första bok, ungdomsboken Jag blundar tills jag finns. Den kommer ut 29 augusti på Idus förlag. Här är en liten intervju med Marie Björk.

Beskriv kort Jag blundar tills jag finns. 
Den handlar om 15-åriga Sandra som längtar efter att gå ut högstadiet, få börja gymnasiet, flytta hemifrån och slippa sin pappa som dricker. Idolen Patti Smith räddar henne och får henne att härda ut – med hörlurarna på hörs det inte om någon skriker och bråkar. En gång hade hon en bästis som förstod allt, Sara. Men Sara flyttade och Sandra vågar inte tro på att ensamheten ska försvinna. Men så kommer Cassandra, och allting förändras. In i Sandras liv kommer fester, killar och det där som absolut aldrig någonsin får hända. Men som ändå händer.
 Sandra blir vittne till en våldtäkt, och reaktionerna därefter blir inte riktigt som hon hade trott.

Foto: Henric Lindsten

Och berätta lite om dig själv.
Jag är utbildad journalist, och jag har också gått ett flertal litterära skrivarkurser på både högskola och folkhögskola. Jag bor i Stockholm och jobbar som pr-ansvarig på Bonnierförlagen, så jag har den stora lyckan att få jobba med böcker och författare hela dagarna. Det passar mig perfekt!

 Hur gick det till när du började skriva?
Jag har nog skrivit så länge jag kan minnas. Så fort jag lärde mig skriva så skrev jag sagor och serier, och det har liksom aldrig upphört. Men det var nog först 2007 som jag började gå litterära skrivarkurser och verkligen började fokusera på att få mina texter utgivna. Men fram tills nu så har jag mest publicerat och uppträtt med poesi.

Hur fick du idén till Jag blundar tills jag finns?
Det var nog snarare så att boken kom till mig. Jag behövde helt enkelt skriva den här boken. Precis som huvudpersonen Sandra så har jag en pappa som är alkoholist, och det är förstås någonting som har påverkat mig väldigt mycket. De känslorna, att känna sig både övergiven och maktlös som barn, behövde jag skriva om. Men jag vill poängtera att boken inte är helt självbiografisk, det roliga med att vara författare är ju att få hitta på! När jag insåg att det skulle bli en ungdomsroman så kände jag mig tyvärr tvungen att även ha med en våldtäktsscen, för det är så många unga tjejer som utsätts för det. Vilket gör mig väldigt upprörd! Men jag tror och hoppas att böcker kan leda till bra diskussioner som i slutändan minskar både våldtäkter och den skuld och skam som läggs på tjejer som utsätts.

Vad vill du uppnå med boken?
Jag vill få unga att våga prata om det som egentligen känns alldeles för jobbigt och svårt att prata om. Vad det än är. Man ska inte behöva skämmas för sina föräldrars missbruk eller andra familjehemligheter. Om man vågar prata om problemen så blir de mycket enklare att lösa!

Vad har du fått för reaktioner från läsare?
Helt underbara! Till exempel: ”Man borde läsa boken för att få se att det inte bara är en själv som är så där ledsen och har en sådan familj och pappa.” Sånt gör mig väldigt glad, när jag märker att boken verkligen kan fungera som stöd.

Kom du på titeln eller kom den i efterhand av förlaget?
Det var jag som kom på den. Den känns som något som Sandra skulle kunna säga, och jag tycker att den uttrycket hennes känslor väldigt bra. Och så är den säkert lite poetisk för att jag gillar poesi!

Har det länge varit en dröm att skriva en skönlitterär bok?
Ja, jag har nog alltid vetat att jag en dag ska ge ut en bok. Ända sedan jag var liten.

Vad det något speciellt som gjorde att du skickade din bok till Idus Förlag?
Jag intervjuade en författare som gett ut sin bok där, och hon pratade väldigt gott om förlaget. Jag tyckte att Idus Förlag verkade väldigt proffsiga och kunniga inom barn- och ungdomslitteratur, så jag hoppades att de skulle vilja ge ut min bok.

Skriver du något nu?
Nej, den här boken har tagit så mycket tid, så jag har inte hunnit med något nytt romanprojekt. Att ge ut en bok är en lång process. Och nu när den är utgiven går det mycket tid åt framträdanden och intervjuer, vilket är alldeles underbart. Just nu vill jag bara njuta av allt som händer med denna bok. Men jag är säker på att det kommer bli fler böcker framöver!

Läser du mycket? Favoriter?
Jag läser väldigt mycket. Det ingår även i mitt jobb på Bonnierförlagen. För mig är läsning både avkoppling, arbete och inspiration till mitt eget skrivande. Jag har många favoritförfattare som jag ständigt återkommer till, några av dem är: Anna Jörgensdotter, Christine Falkenland, Amanda Svensson, Bruno K. Öijer och Sonja Åkesson. Jag är alldeles säker på att man blir en bättre författare av att läsa mycket!

Foto: Gabriel Liljevall

Skolreportage om Strindberg

Jag såg för några dagar sen att August Strindberg fanns på Twitter. Det är ju inte han, men någon som försöker skriva som han hade gjort om Twitter hade funnits på hans tid. Kul! I våras skrev vi i skolan om Strindberg. Vi fick plugga in fakta och sen skriva ett reportage om honom under lektioner. Det här var mitt reportage:

Även om det är över 100 år sedan Strindberg levde så är det många som fascineras och inspireras av honom.   

Den gamla hörnlägenheten, som trots sin gula färg kallas Blå tornet, ser utifrån ut som vilken lägenhet som helst men är ett välbesökt museum. Anledning är att det var August Strindbergs sista boende. När man kommer in lägenheten så känns det som att man rest tillbaka till början av 1900-talet med August gamla möbler och det till och med luktar gammalt, men utanför hörs bilarna som gasar och andra moderna ljud. På Strindbergs skrivbord ligger gamla brev som han inte hann skicka innan sin död 1912. Pennorna och papperna ligger i fin ordning på sina platser.

- Vi har gjort så det ser ut exakt som när August bodde här, berättar museichef Kurt Bengtsson [han finns inte på riktigt, vi fick hitta på lite för att få det att gå runt]. Han var väldigt noggrann och i bokhyllorna står alla hans böcker som han skrivit eller läst och gillat.

Familjeproblem 

August Strindberg var Sveriges första yrkesförfattare och förmodligen den produktivaste någonsin. Han skrev alla sorters texter som brev, romaner, dikter och pjäser men ändå hade han det alltid snålt med pengar. Då kom ofta släkten till hjälp och kanske var det därför han under nästan hela sitt liv var gift med någon. Den första av tre fruar hette Siri von Essen och de fick tre barn tillsammans men efter 14 år så höll det inte längre. När han bodde utomlands så träffade han den unga journalisten Frida Uhl och de gifte sig. De skilde sig efter bara några år och August hittade en ännu yngre fru. Den 30 år yngre Harriet Bosse men inte heller det höll och Strindberg var väldigt trött på kvinnor. Det kan man läsa om i hans diktsamling Giftas II.

Svår inferno period

Under 90-talet var Strindberg deprimerad och hade psykisk stress. Han var arg och klagade på det mesta, bland annat samhället och hans alla förläggare. Han drack och rökte mycket också, vilket visar att han inte mådde bra. När han tagit ur sig depressionen så skrev självbiografin Inferno. Det är en av alla hans personliga böcker. Redan under 1880-talet tyckte han i sin dikt Vid Avenue de Neuilly att han hänger ut sig själv i sina böcker så att alla kan läsa om honom.

På vägen ut ur Blå tornet tar jag hissen som fanns där redan på Augusts tid, men som han förmodligen inte använde på grund av sin rädsla för nya, tekniska uppfinningar som telefoner och hissar. Jag tänker på hur känd Strindberg är över hela världen trots att det är över 100 år sen han dog. De sista orden han sa är det inte många som har brytt sig om. "Bry er inte om mig, jag finns ej mer."

Inspelning av Cirkeln

Igår åkte jag till Stockholm för att få vara se på en inspelning av Cirkeln som kommer på bio i februari. Jag kom fram vid halv tio och då fick jag komma till Disneys kontor för att vänta till inspelningen och på att de andra skulle komma. Jag och två som jobbar på Disney gick en liten rundtur och sen läste jag tidningar under tiden de jobbade. Sen gick vi till centralen och väntade på de andra fem ungdomarna som skulle med och på Sara Bergmark Elfgren. Mats Strandberg skulle också varit med men han var fast ute i skogen med sin man med ryggskott. 

När vi kom fram till skolan som de spelade in vid fick vi hålla oss undan så vi inte var med i bild. Sen kom vi närmare och närmare och i slutet hörde man och såg riktigt bra. De gjorde egentligen bara en scen under alla de timmarna vi var där, men ur olika vinklar och massa omtagningar. Man fattar inte hur jobbigt det är att vara skådespelare, och hur mycket väntan det är, förrän man har sett det.

Efter det åt vi lunch där och stod och pratatade lite med en av producenterna och varandra. Sen fortsatte de med samma scen och vi tittade på.

Vi fick veta några grejer som vi inte får sprida ut och såg vissa skådespelare som inte har visats än. Väldigt kul! Tyvärr får vi inte lägga ut några bilder på huvudpersonerna.

Sen åkte vi till Disneykontoret och fikade. Det var faktiskt roligaste för då satt vi och pratade avslappnat med Sara Bergmark Elfgren. Vi frågade henne om alla böcker, skrivande och filmerna.

Några av oss som tittade. 

Bokbloggaren Viggo i mitten och Emelie. 

En bild Sara la ut på Instagram. 

Statister utanför "Engelsfors gymnasium". 

Magnus Nordins skolbesök

För flera veckor sen var författaren Magnus Nordin på min skola och jag fick skriva om det. Jag gav det till min lärare och hon skickade in det till JönköpingsPosten. Vi har trott att det inte var med men jag fick nu ett mejl om att det var med redan den 28/5, men i en förkortad version. Jag hittade den gamla tidningen och här under är en bild, men jag lägger också in originaltexten.

I torsdags var ungdomsförfattaren Magnus Nordin på Ljungarumsskolan för att prata om sina böcker och sitt författarskap. Eleverna fick ställa frågor och Nordin svarade på dem utförligt om allt från hans första bok till vad han tror gör att en bok blir succé.

Hans första bok gjorde han redan när han gick i fyran, samtidigt som han hade ett eget bokförlag med två kompisar. De målade omslag och skrev berättelserna. Vi fick se bilder på hans allra första bok som hette "I kalibanens klor - Kapten John Lennon". Bokens tecknade omslag var gulnat och lite sönderrivet men den såg proffsig ut för att vara gjord av en 10-åring.

Magnus Nordin skriver nästan bara skräckböcker, om varulvar, mördare eller andra varelser blandat med kärlek. Han har skrivit bland annat "Prinsessan och mördaren" och "Avgrundens änglar". Han har också skrivit lite film- och TV-manus, men än så länge är det bara en kortfilm som har blivit inspelad.

Han berättade hur han har jobbat heltid med att vara författare de senaste sju åren och om hur många ex man måste sälja för att bli rik som författare, vilket han antydde att han inte är.

Magnus Nordins författarbesök

Idag var ungdomsförfattaren Magnus Nordin på min skola och gjorde författarbesök. Jag skulle egentligen inte ha lyssnat på det för det var för åttorna, men min svenskalärare sa att jag skulle lyssna och sen skriva om det till Jönköpingsposten. Jag lägger ut texten om besöket när det finns i tidningen så får ni veta mer.

Jag har faktiskt inte läst någon av hans böcker men jag blev väldigt sugen på att läsa Prinsessan och mördaren. Jag har Avgrundens änglar och, hans skräckbok för yngre, Varelserna här hemma men jag har inte läst dem. Jag vet att jag började läsa någon av hans böcker på mellanstadiet men jag tyckte då att de var så läskiga att jag inte har vågat läsa någon av hans böcker. Men nu vill jag göra det.

Intervju med Ester och Ann-Christine Roxberg

I fredags lyssnade jag på intervju med Ester Roxberg och hennes pappa Ann-Christine Roxberg. Det utgick från Esters bok Min pappa Ann-Christine och det pratades om deras liv nu och innan. Ann-Christine hette innan Åke och var präst i en liten stad i Småland. För bara några år sen kom hon ut som transsexuell, när hon var i 60-års-åldern. Ester Roxberg är författare och har innan skrivit de två ungdomsböckerna Antiloper och Fågelhuset. 

Intervjun var jätteintressant och vi skrattade flera gånger för att Ann-Christine var rolig. Jag blev ännu mer intresserad av att läsa boken.

Stora Bokbytardagen och författarintervju

Idag är det Stora Bokbytardagen. Jag hade gärna bytt flera böcker som jag har sorterat ut men har ingen att byta med eller kan ta mig till en bytplats. Stadsbiblioteket där jag bor hade visst ett bytbord men jag har inte kunnat gå dit idag under den tiden det var öppet. Jag ska till Stadsbiblioteket om några timmar för att gå på intervju med författaren Ester Roxberg så det kändes onödigt att gå dit två gånger under en dag.

Ester har skrivit ungdomsböckerna Antiloper och Fågelhuset. Jag har inte läst någon av hennes böcker men har alltid velat det. Hennes senaste bok heter Min pappa Ann-Christine och den handlar om när hennes pappa kom ut som transsexuell. Intervjun jag ska gå på är med både Ester Roxberg och hennes pappa och den anordnas för att det är Qom ut-vecka i Jönköping.

Intervju med illustratören och författaren Boel Werner

Opal kontaktade mig och frågade om jag ville läsa ungdomsboken Är du dum på riktigt? och intervjua författaren Boel Werner. Det tyckte jag lät kul och här är intervjun. Jag tycker den blev väldigt intressant, speciellt med det om skrivteknik och om förlag.

Beskriv kort Är du dum på riktigt?
Den är en bok som handlar om två tjejer som blir vänner trots att de är väldigt olika. Ester är en lite nördig och barnslig tjej som inte riktigt kan se konsekvenserna av sina handlingar, medan Tesse är en killtokig bimbotyp som har mycket bättre koll än Ester på saker och ting. Och man kan lugnt säga att deras vänskap inte går som på räls. Jag tycker själv att boken är väldigt rolig. Det är mycket dialog – jag valde det istället för att ge Ester så mycket "inre dialog-röst", för hade jag gjort det hade jag fått lov att framställa henne mer verbal än hon faktiskt är.

Och beskriv Boel Werner.
Jag är illustratör från början, men har alltid skrivit också. Sen slutet av 90-talet så både skriver jag och illustrerar. (I hemlighet så tycker jag att jag är bättre som författare.) Men jag jobbar enbart med barn- och ungdomsböcker. Det är min grej.
Jag bor i Dalarna och har man och två tonårsbarn.

Hur lång tid har det tagit att skriva Är du dum på riktigt?
Det tog ungefär från oktober till juni. Men då gjorde jag andra grejer också parallellt.

Hur ser din skrivprocess ut?
När jag skriver så skriver jag ca tre timmar varje förmiddag. När de timmarna har gått så blir det tyst i skallen och kommer inget mer. Om jag då sitter kvar resten av dagen och tvingar ur mig text, så blir det bara sånt som jag får stryka nästa dag (fast det får jag ofta göra i alla fall).

Jag har aldrig någon plan för handlingen i en bok, utan bara en situation eller en person som jag vill utgå ifrån. När jag har hållit på ett tag märker jag om det "blir nåt". Antingen har det börjat leva eller också är det dött. När jag sen hållit på ytterligare och strukit och skrivit om en massa, då börjar jag ana vad det är jag vill säga. Det är alltid något jag vill få fram, fast jag inte visste om det själv. I samma veva kan det också hända att jag kommer på ett snyggt slut – då blir det en sporre att skriva mig fram till det snygga slutet. (Mitt allra snyggaste, mest sorglyckliga slut finns i Junia på jakt. Läs den!)

I fallet med Är du dum på riktigt? var idén att skriva om en sån här lite "dum" tjej. (Mycket av mig själv i den åldern – förstås!)

Boel Werner
Bild från Boels hemsida.

Du har skrivit och illustrerat flera barnböcker. Vilken typ av bok är lättast att skriva, av barnböcker och ungdomsböcker?
Ingen typ är lätt! Är det lätt är det nåt fel!

Har du en egen favorit av dina böcker?
Är du dum på riktigt? är favorit! Men flera andra också. T.ex. småbarnsboken Hej då mössan!.

Tycker du att någon av dina böcker borde fått mer uppmärksamhet?
Ja! Min bok Vild. Den är cool men var visst före sin tid på något sätt, har jag fått höra! Jag har själv gett ut den på nytt som e-bok, bara för att den ska FINNAS. Den handlar om en tjej som får en svans.

Många författare stannar på ett förlag med alla sina böcker men du har titlar hos flera förlag. Hur kommer det sig?
Sanningen är, att om man gör en bok (eller ett par) som inte säljer så bra, så kan man bli "fimpad" av sitt förlag. Det är dock inget de berättar för en! Man märker det så småningom! Men jag har haft turen att få nya förlag hela tiden. Jag är jätteglad att vara med Opal nu. Sen har jag under hela min "karriär" jobbat med lättlästa böcker på LL-förlaget. Både som illustratör och författare. Deras utgivning är bra och viktig!

Vad för sorts böcker läser du?
Allt möjligt men inte deckare och fantasy. Barn- och ungdomsböcker kan jag tyvärr inte njuta av. Det blir jobb så fort jag läser en sån. Jag bara funderar på hur den författaren har gjort, försöker hantera att något är mycket bättre än jag tror mig kunna göra och så vidare.

Har även svårt att läsa stora bestsellers – de kan aldrig leva upp till förväntningarna. Bäst är om man tar nåt på måfå på bibblan och det är något underbart som det känns som om man är ensam om. Min bästa sån på sistone heter Skippy dies och är av Paul Murray.

Får du inspiration från dem till dina egna projekt?
Mesta inspirationen kommer från min egen barn- och ungdom, och från mina egna barn. Men jag hade aldrig kunnat vara författare om jag inte var en läsare.

Vad skriver eller illustrerar du just nu?
En bilderbok faktiskt. Men jag vet inte än om den blir antagen. Och så funderar jag på om jag ska skriva mer om Ester från "Är du dum …" Frågan är: Har jag mer att säga om henne?
Kanske har jag det, men i så fall har hon nog blivit lite äldre. Kanske går hon i nian och fattar fortfarande inte nånting!

10 000 sidor #3

Jag och Katarina von Bredow 2012.

Här är den nästa sista delen av de mål jag har haft i min läsning. Detta var när jag läste 10 000 sidor för tredje gången. Det var under 2012 och jag var 14 år. 10 000 sidor tog lite mer än fem månader och gångerna innan hade det tagit åtta månader så jag märkte tydligt att jag läser snabbare nu, men färre böcker. Då läste jag ungefär 1,5 bok i veckan och det hade innan varit nästan tre böcker i veckan. Jag läste ungefär 2000 sidor per månad (det vet jag har minskat nu, på senaste tiden har det bara varit hälften). En genomsnittsbok var 250 sidor och det skulle jag gissa att det är fortfarande.

Under den här tiden bloggade jag och hade ungefär 100 besök/dag och det har inte ökat så mycket under de senaste två åren. Jag var på författarträff med Katarina von Bredow och föreläsning av bloggaren och författaren Isabella Löwengrip, men annars hände inte så mycket bokrelaterat.

Efter detta målet skulle jag se hur mycket jag läser på ett år och d
et "målet" blev jag klar med i höstas, så det kommer bli den sista delen av de här inläggen.


Förresten så var jag Dagens bloggprofil på nyhetssajten PingJKPG i förra veckan. Det är bara en kort text om min blogg och en lista på sociala medier där jag finns, läs inlägget här.

Billiga böcker och vad som händer med förlagen.

❝ 269 kronor för en inbunden förstautgåva som en författare suttit och skrivit på under säkerligen ett år, som förlag haft otaliga möten om, investerat i, redigerat, formaterat, marknadsfört? Är det något att pressa? Rynka pannan åt? 
Det är alltmer uppenbart att kunderna inte vet vad de betalar för. Här kommer en sammanfattning: 

• en författares lön på sisådär 1 öre i timmen
• ett förlags hela ryggrad
• en bokhandels hela ryggrad ❞ 

Hittade författaren Christin Ljungqvist blogg (hon har skrivit Fågelbarn och Kaninhjärta) och hon har skrivit ett intressant inlägg om vad böcker kostar och vad de egentligen är värda. Jag valde ut några citat men hela inlägget går att läsa här.

❝ Men alternativet, då vi tänker bort förlagen, och författarna publicerar själva, är det verkligen alls ett alternativ?

Okej. Förlagen, puts väck. Boklådorna, borta. Man handlar böckerna på nätet. "Provläser" dem på smakprov.se. Och författarna publicerar själva. Investerar i redaktör, omslagsmakare, PR-nisse. Eller inte alls. Men ändå, ponera att det är så man gör som författare. Ponera att det går ihop rent ekonomiskt och tidsmässigt och mentalt, vilken instans i det hela ser till att böckerna som självpubliceras över nätet håller litterär kvalitet? Hur ska läsarna sålla bland mängden böcker som plötsligt ges ut av varje människa med skrivdrömmar? Hur ska bokhandlarna på nätet? Tidningsrecensenterna? Bryr de sig ens, eller har man helt slutat recensera (som läget idag verkar bli för ungdomsböcker, bland annat)? ❞

13-årig författare och svensk bok blir film

Jag såg att det kom en bok som heter Hjärtat fortsätter att slå för ungefär en vecka sen. Det jag reagerade på var att Maj Lundgren, som har skrivit den, är 13 år! Jag tycker den låter riktigt bra och ska försöka få tag på den. Så här beskrivs den på Bokus:

Hjärtat fortsätter slå. En smärtsam och samtidigt hoppfull berättelse om djupaste sorg, om saknad och om svek, men främst om vänskap och kärlek. 

Klasskamraterna Jessica och Hugo var femton respektive sexton år gamla när de var och en upplevde den värsta sommaren i sina liv. Mitt i sorgen och saknaden, då livet vänts uppochner var sommarlovet över och skolan började igen. Vad gör man när någon säger åt en att gå vidare och man varken kan eller vill? Vad svarar man på frågan "Hur mår du?" när inget längre bär? Och kan man säga något alls när man för femtioelfte gången får höra: "Jag beklagar sorgen"? Facebook, instagram, twitter ... runtomkring fortgick alla andras liv som om ingenting hade hänt. Då upptäckte Jessica och Hugo varandra och där, sida vid sida, hittade de styrkan de behövde för att våga söka en ny mening i tillvaron. 

Hjärtat fortsätter att slå är en berättelse om vänskapen och kärleken - de största och starkaste krafterna som håller oss uppe när allt annat rämnat.

Låter intressant och det är kul att det är en så ung författare.

Jag såg också att Det borde finnas regler av Lina Arvidsson ska bli film till nästa år! Jag tror det kan bli bra. Jag gillade boken och det är kul att en bok som inte är jättekänd får mer uppmärksamhet. Och det är väldigt kul för att jag är citerad på baksidan! Här är mer info.

Day 13 – Your favorite writer

Jag har flera författare som jag gillar och läser så fort de ger ut något nytt. Men mina favoriter är David Levithan, John Green, Ingrid Olsson, Sonya Sones, Sarah Dessen, Lisa Bjärbo, Christina Wahldén, Suzanne Collins och J.K. Rowling.

Det är lite blandat, både män och kvinnor, svenska och amerikanska men jag skulle vilja ha mer blandat. Det är inte från några andra länder förutom England, Sverige och USA. Och alla är ungdomsförfattare!

Stockholm

Igår åkte jag upp till Stockholm för att intervjua Erika Vallin och Johanna Schreiber. Det var kul och gick bra! 

Idag ska jag vara i Stockholm med min klass för att göra lite olika studiebesök, så jag hinner tyvärr inte skriva något mer. 

Intervju med Erika Vallin och Johanna Schreiber på måndag

Glöm inte bort intervjun med Erika Vallin och Johanna Schreiber som jag håller i. Det är på måndag (25/11) klockan 19 på Medborgarplatsen i Stockholm, på biblioteket där som heter PunktMedis. Det kommer hålla på i ungefär 40-45 minuter.

Filmer från Bokmässan

Nu har det kommit klipp från mina intervjuer från Bokmässan. Den första är med Jenny Jägerfeld och den andra med Christin Ljungqvist. Både intervjuerna blev bra, men jag gillar ändå inte att lyssna på mig själv på scen...



Om du inte kan se klippen så kan du se dem på Youtube här och här.