Bonniers bloggstafett: Förr eller senare exploderar jag

Bonnier har en bloggstafett om Förr eller senare exploderar jag av John Green. Man ska skriva om en del av boken, karaktär eller miljö. Igår skrev Barnboksprat om det och i morgon fortsätter stafetten till Bokholmen.

Jag har redan gjort en recension så detta blir en liten fördjupning.

Jag vet många bokbloggare och andra läsare som skriver upp citat när de läser. Jag tänker inte så mycket på citat och läser bara på. Men när jag läste Förr eller senare exploderar jag så kommer jag ihåg att jag stannade upp och tänkte på en del av boken.

"-Du får ju kämpa mot cancern, sa jag. Det är din strid. Och du kommer att fortsätta att kämpa.
Jag hatade när folk försökte peppa mig med att jag skulle bereda mig för strid, men jag sa de där sakerna till honom i alla fall.
- Du kommer... du kommer... att leva ditt bästa liv i dag. Det här är ditt krig nu.
Jag föraktade mig själv för de här flosklerna, men vad skulle jag annars säga?
- Och vilket krig sedan då, sa han avfärdande. Vad krigar jag mot? Min cancer. Och vad är min cancer? Min cancer är jag. Tumörerna är gjorda av mig. De är gjorda av mig lika mycket som min hjärna och mitt hjärta är gjorda av mig. Det är ett inbördeskrig, Hazel Grace, och vinnaren är redan given. 
- Gus, sa jag. 
Jag kan inte säga något annat. Han var för smart för den sortens tröst jag hade att erbjuda." (Sidan 215) 

Det citatet fastnade i mig och jag tänker fortfarande på det ibland. Jag tycker det är så bra för det är så smart och fint. Jag tycker det känns så typiskt Augustus att säga så!