 |
| Sonya Hartnett |
Sida 48:
Bussresan till och från skolan är ett fysisktexpriment för Plum. Varje morgon sitter hon tryckt mot fordonets säte med näsan vid fönsterrutan, på vilket det finns fläckar och ibland något hårstrå, och en bubbla inuti Plum dras allt djupare ner i henne tills den, när bussen stannar utanför skolan, lägger sig tillrätta på ett dyigt ställe där den inte kan sjunka djupare.
Hela dagen liggger bubblan och väntar i hennes innersta.
Men under bussfärden hem stiger bubblan. Resan är frustrerande med alla stopp och starter, fordonet överfullt och stökigt, pojkarna från den kommunala skolan är medeltida av svett, det finns inte någon mindre trevlig plats på jorden -och ändå stiger bubblan uppåt, pärlemorskimrande som i en flaska champagne. När Plum går av skolbussen vid slutet av gatan där hon bor är hennes steg sällan lätta, hennes humör inte nödvändigtvis gott; men hon är en annan person än den hon varit hela dagen. Innan hon har hunnit slänga upp nätdörren och meddelat: "Jag är hemma!" har bubblan stigit upp upp till ytan och glimmar nu dunkelt, sedan hela hennes robusta vidhämtnigsförmåga och hela hennes kärlek till alla som måste känna den, har återförts till ljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Har du en bok som du tycker jag måste läsa? Eller tycker du jag borde skriva fler recensioner? Eller vill du bara säga Hej?
Kommentera!
Jag svarar på alla kommentarer, men inte på din ev. blogg utan i inlägget du kommenterar. För att komma ihåg och att läsa svaren kan du klicka i "Avisera mig", så får du ett mejl när jag har svarat.