Jag ska fortsätta min berättelse nu och skriv kritik!!!!
Filippa bor inne i stan så jag åkte buss. När jag var framme fick jag gå en bit. Det fanns inget bra gömställe i Filippas trädgård. Det fanns inga buskar att gömma sig i, det enda som fanns var en vägg med en skottkärra lutad på. Det fick duga. Ska jag ringa till Filippa och säga det han sa i telefonen? Nej, hon skulle inte tro mig.
– Var har du varit? undrade mamma när jag kom hem.
– Jag har postat ett brev, ljög jag.
– Till vem då?
– Elsa, min brevkompis du vet, svarade jag.
– Vi ska äta nu, maten har varit färdig en stund... sa mamma hon trodde inte riktigt på mig hörde jag på hennes röst.
Nästa skoldag tog aldrig slut. En lektion kändes som fem timmar…
Jag går till Louise, ljög jag när jag kom hem. Jag kommer hem klockan 18:00.
Okej, ha det så bra, svarade mamma. Ska du äta hos dem?
Ja, det tror jag.
Jag satte mig bakom skottkärran när jag var framme. Jag tittade ut på vägen om någon kom. Klockan var kvart i fyra. Jag kommer få sitta här i minst en kvart. Jag kommer ha ont i ryggen i morgon. Efter tio minuter kom en ung man gående. Han hade brun tröja och ljusa jeans.
Nu såg jag en kvinna som kom rakt emot mig! Hade hon sett mig? När hon bara var en meter från mig svängde hon och tog en spade och så gick hon tillbaka. Jag tittade upp. Var hade mannen tagit vägen? Nej, jag hade tappat bort honom! Jag ställde mig försiktigt upp. Där borta stod han och pratade med en annan man. Jag hörde vissa ord av vad han sa: inte ringde, jo, kom, Rickard . Den andra som tydligen hette Rickard sa: Ringde, Nej, Sen, vill inte. Jag förstod inte så mycket. Nu gick de in i huset där Filippa bodde. Det vad inte låst. Vad skulle jag göra? Efter en stund ställde jag mig upp och tittade in i fönstret. Där inne såg jag männen smyga omkring. De tittade i alla lådorna och skåpen. De verkade inte som de hittade det de letade efter. Sen gick de in i ett annat rum. Då kunde jag inte se dem längre. Efter ungefär tio minuter kom de ut igen. Jag såg att de hade fickorna fulla av något. Sen gick de som inget hade hänt. Oj, klockan var visst 17:50. Jag skulle vara hemma klockan18:00! Jag sprang till bussen som jag visste gick 17:50. Jag han precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Har du en bok som du tycker jag måste läsa? Eller tycker du jag borde skriva fler recensioner? Eller vill du bara säga Hej?
Kommentera!
Jag svarar på alla kommentarer, men inte på din ev. blogg utan i inlägget du kommenterar. För att komma ihåg och att läsa svaren kan du klicka i "Avisera mig", så får du ett mejl när jag har svarat.