Skoluppgift:D

Hej, Vi fick en läxa .i skolan att skriva en berättelse. Jag blev rätt nöjd och läste upp min i skolan. Jag tänkte skriva den här:

De mystiska samtalen Tova
Riiing!!! Jag sänker ljudet på TV och går och svarar.-Hej Stafan, jag har en plan, säger en gubbe i luren innan jag ens hinner säga hej. Vi tar det bruna huset på lilla fiskaregatan. I morgon klockan 16:00. Okej? Ibland hinner man tänka tjugo tankar på en halv sekund. - Okej, säger jag och försöker låta som en man.- Då ses vi, kom ihåg om du säger något till någon är det kört för dig. Hej då!
Han la på så det smällde i örat på mig. Han hörde inte att han hade ringt fel. Efter samtalet visste jag inte vad jag skulle göra. Jag hade inte lust att titta på TV längre. Tur att jag var ensam hemma annars hade nog mamma undrat vem det var. Jag hade jätte många frågor jag skulle vilja ha svar på. Skulle jag gå till fiskaregatan i morgon? Vem var det som ringde? Vem sökte han? Vad skulle han göra i det bruna huset? Nej, Filippa i min klass bodde ju där!!! Han lät inte direkt snäll i telefonen... Jag bestämde mig för att jag skulle dit. Jag tänkte gå nu för att hitta ett bra gömställe tills i morgon.
Filippa bor inne i stan så jag åkte buss. När jag var framme fick jag gå en bit. Det finns inget bra gömställe i Filippas trädgård. Det fanns inga buskar att gömma sig i, det enda som fanns var en vägg med en skottkärra lutad på. Det fick duga. Ska jag ringa på Filippa och säga det han sa i telefonen? Nej hon skulle inte tro mig.- Var har du varit? undrade mamma när jag kom hem.- Jag har postat ett brev, ljög jag.- Till vem då?- Elsa, min brevkompis du vet, svarade jag.- Vi ska äta nu, maten har varit färdig en stund...sa mamma hon trodde inte riktigt på mig hörde jag på hennes röst.
Nästa skoldag tog aldrig slut. En lektion kändes som fem timmar…
- Jag går till Louise, ljög jag när jag kom hem. Jag kommer hem klockan 18:00.
- Okej, ha det så bra, svarade mamma. Får du äta hos dem?
- Ja det får jag.
Jag satte mig i skottkärran när jag var framme. Nu såg jag ut på vägen om någon skulle komma. Klockan var kvart i fyra. Jag skulle sitta här i minst en kvart. Jag kommer ha ont i ryggen i morgon. Efter tio minuter kom en ung man gående. Han hade brun tröja och jeans.
Nu såg jag en kvinna som kom rakt emot mig! Hade hon sett mig? När hon bara var en meter från mig svängde hon och tog en spade och så gick hon tillbaka. Jag tittade upp. Var hade mannen tagit vägen föresten? Nej, jag hade tappat bort honom! Jag ställde mig försiktigt upp. Där borta stod han och pratade men den annan man. Jag hörde vissa ord av vad han sa: inte ringde, jo, kom, Stefan. Den andra som tydligen hette Stefan sa: Ringde, Nej, Sen, Jag vill inte. Jag förstod inte så mycket. Jag tror det var något om att han hade ringt. Men att den andra sa att den inte hade ringt. Nu gick de in i huset där Filippa bodde. Det vad inte låst. Vad skulle jag göra? Jag tittade in i fönstret. Där inne såg jag tjuvarna smyga omkring. De tittade i alla lådorna och skåpen. De verkade inte som de hittade det de letade efter. Sen gick de in i ett annat rum. Då kunde jag inte se dem längre. Efter ungefär tio minuter kom de ut igen. Jag såg att de hade fickorna fulla av något. Sen gick de som inget hade hänt. Oj, klockan är visst tio i sex. Jag skulle vara hem klockan sex! När jag kom hem skulle vi äta.
- Riiing!!!
- I morgon gör vi det igen klockan 21:00, sa den rösten som hade ringt igår. Det fanns ju inte så mycket i det bruna huset. Vi tar det jämte! Okej?
- Ehh…Okej, svarade jag osäkert.
Sen la han på. Jag gick tillbaka och åt. Skulle jag ringa polisen? Vad det så allvarligt?
Ja nu vet jag, Nelly min bästa kompis pappa är polis. Han kan jag ringa!
-Hej Johan här, Lundpolisen, svarar Nellys pappa när jag ringer han.
-Hej, det är Disa.
- Nämen hej Disa, säger Johan förvånat. Vill du prata med Nelly?
- Nej jag ville faktiskt prata med dig, svarar jag.
-Ok, sätt i gång.
Jag berättar allt från första samtalet till sista samtalet.
- Jaha du, säger han sen. Ja, jag tror dig så vi får väl sätta en patrull där i kväll. Jag är egentligen ledig men jag och du får också åka dit för vi vet inte hur de ser ut.
- Okej, du får nog prata med mamma, sa jag.
- Ha det så bra, hej då!
- MAMMA, Johan vill prata med dig, ropade jag
Jag hör hur de pratar en stund. Mamma låter upprörd. Efter en stund kommer mamma upp.
- Jag visste att du dolde något.
- Mm, sa jag och blev lite röd i ansiktet.
- Lova att du sitter i bilen hela tiden, sa mamma och spände ögonen i mig.

När vi var framme hos Filippa satt jag, Johan och den familjen som bodde där i en civil polisbil. Där kom de gående och visste inte att 20 poliser satt i det hus de tänkte stjäla i. Jag och Johan satt i en civil polisbil. Tillslut kom de ut med Stefan och den andra tjuven.
De hade stulit smycken hos Filippa för 1000 kronor. Tjuvarna hette Stefan och Peter.

Var den bra??? På komentarer kan du säga vad du tycker! Säg gärna hur många stjärnor den får(1 är sämst och 5 är bäst!!!)